Otur är ordet
Äntligen funkar mitt internet av en dags isolering i sängen. På årets varamste dag dessutom. Kul att jag inte kan röra mig då. KUL.
Det är så att mina fötter har svullnat upp. Jag har för några dagar sedan fått ett mygbett (eller vad det nu är?) på varje fot. Det har lett till att ja har kliat lite och jag har haft två stora mystiska blodiga sår på fötterna! Fräsht!
Inte nog med det så började jag halta smått igår på jobbet och ena foten svullnade upp ordentligt. Hela foten är stor och som en klump, och de där benen som annars vackert syns på foten när man spänner tårna är långt borta.
Allt kommer på en gång. Jag orkar inte. Jag har inget kvar att gråta. När jag kom hem igår bara grät jag! När jag gick av spårvagnen kunde jag inte hålla mitt falska leende, varje steg känndes förjävligt. Jag fick vänta 20 minuter på vagnen på Getebersäng; en hållplats från korsvägen sedan kom 6an precis när jag gick av spårvagnen och jag fick springa till den. Bokstavligen dog jag inombords där. När jag kom hem fick jag knappt av min sko, hur fan fick jag på den? Klockan är nu ett. Jag ringde desperat mamma som låg och sov på landet. Pappa svarade och de trodde väl att jag och nina(sis sim duschar denna sekund) skulle sjunga för han mitt i natten. Men jag bara skrek att jag ville prata med mamma.! Trevliga första minuter på födelsedagen pappa. Jag krälar på golvet som en bäbis in i duschen och ställer mig upp. Ni alla har någon gång sett någon bli av med foten eller blivit sjuten och man undrar hur det känns när man ser dem fortsätta försöka springa, man bara men hallå spring då, skit i att du har blivit sjuten i foten! Så kännde jag mig..! För varje steg eller minsta lilla rörelse jag gjorde höll jag på att dö och det bara forsade ner tårar i ansiktet. Jag var helt slut! Väl i sängen började jag tänka på mogondagen då jag skulle vara ansvarig för hela foto och att jag verkligen behövde vara PIGG eftersom jag skulle springa runt hela dagen samt dagarna efter det. Jag tänkte på att jag kanske var tvungen att ta en taxi till akuten, och då kom jag bara hade en femhundralapp och att jag hade fyllt 20i då man måste betala för läkartiden. Och att min väska hade blivit stulen så jag inte hade några kort att ta ut pengar från mitt i natten. Och undra om banken är öppet på helgerna?? Alla dessa tankar for runt i mitt huvud och jag har aldrig kännt mig så ensam i hela mitt liv. Mamma!!. Jag fick typ säga till mig själv att det kommer att ordna sig bla bla bla.. (bye the way thats my new word)
Så nu sitter jag här helt ensam och har aldrig haft tråkigare. Jag skulle egentligen köpt födelsedagspresent till pappa idag eftersom han kommer hem imån men nu kommer jag inte hinna det.
IIsåfall får jag göra det imorgon inanna dem kommer hem.- Alltså på med kryckrna ut i stan. Kul.
Jag skulle egenligen vara underbar och ge pappa den stora daimen som jag vann av Liseberg när jag och mitt lag vann säljtävlingen,(jag som var så glad och har fifflat och gömt den coh när han frågade vad vi vann så sa jag bara att vi vann äran och lite cholkad. Pappa bara: Ja ni skulle vinna en sådan där stor daim det hade varit gott! ) men jag öppnade den och delade med lite till marcus mm som hjälpte vårat lag med barerna. Sedan har det ätits lite här hemma. Och nu känns det jättedumt att bara ge bort en icke hel stor daim till pappa+ någonting mer. Så jag hade tänkt att jag skulle köpa en riktigt fin tröja till han. Typ Ralph Lauren. ?Hoppas banken har öppet imorgon. Har den det? Är det såhär att klara sig ensam?
Räcker det inte edsan med att man tappar sitt fina coctailglas så det går sönder och den vassa delen hamnar på min stackars ot och det slutar aldrig och blöda. Hej jag vill bara pool. fuck
Det är så att mina fötter har svullnat upp. Jag har för några dagar sedan fått ett mygbett (eller vad det nu är?) på varje fot. Det har lett till att ja har kliat lite och jag har haft två stora mystiska blodiga sår på fötterna! Fräsht!
Inte nog med det så började jag halta smått igår på jobbet och ena foten svullnade upp ordentligt. Hela foten är stor och som en klump, och de där benen som annars vackert syns på foten när man spänner tårna är långt borta.
Allt kommer på en gång. Jag orkar inte. Jag har inget kvar att gråta. När jag kom hem igår bara grät jag! När jag gick av spårvagnen kunde jag inte hålla mitt falska leende, varje steg känndes förjävligt. Jag fick vänta 20 minuter på vagnen på Getebersäng; en hållplats från korsvägen sedan kom 6an precis när jag gick av spårvagnen och jag fick springa till den. Bokstavligen dog jag inombords där. När jag kom hem fick jag knappt av min sko, hur fan fick jag på den? Klockan är nu ett. Jag ringde desperat mamma som låg och sov på landet. Pappa svarade och de trodde väl att jag och nina(sis sim duschar denna sekund) skulle sjunga för han mitt i natten. Men jag bara skrek att jag ville prata med mamma.! Trevliga första minuter på födelsedagen pappa. Jag krälar på golvet som en bäbis in i duschen och ställer mig upp. Ni alla har någon gång sett någon bli av med foten eller blivit sjuten och man undrar hur det känns när man ser dem fortsätta försöka springa, man bara men hallå spring då, skit i att du har blivit sjuten i foten! Så kännde jag mig..! För varje steg eller minsta lilla rörelse jag gjorde höll jag på att dö och det bara forsade ner tårar i ansiktet. Jag var helt slut! Väl i sängen började jag tänka på mogondagen då jag skulle vara ansvarig för hela foto och att jag verkligen behövde vara PIGG eftersom jag skulle springa runt hela dagen samt dagarna efter det. Jag tänkte på att jag kanske var tvungen att ta en taxi till akuten, och då kom jag bara hade en femhundralapp och att jag hade fyllt 20i då man måste betala för läkartiden. Och att min väska hade blivit stulen så jag inte hade några kort att ta ut pengar från mitt i natten. Och undra om banken är öppet på helgerna?? Alla dessa tankar for runt i mitt huvud och jag har aldrig kännt mig så ensam i hela mitt liv. Mamma!!. Jag fick typ säga till mig själv att det kommer att ordna sig bla bla bla.. (bye the way thats my new word)
Så nu sitter jag här helt ensam och har aldrig haft tråkigare. Jag skulle egentligen köpt födelsedagspresent till pappa idag eftersom han kommer hem imån men nu kommer jag inte hinna det.
IIsåfall får jag göra det imorgon inanna dem kommer hem.- Alltså på med kryckrna ut i stan. Kul.
Jag skulle egenligen vara underbar och ge pappa den stora daimen som jag vann av Liseberg när jag och mitt lag vann säljtävlingen,(jag som var så glad och har fifflat och gömt den coh när han frågade vad vi vann så sa jag bara att vi vann äran och lite cholkad. Pappa bara: Ja ni skulle vinna en sådan där stor daim det hade varit gott! ) men jag öppnade den och delade med lite till marcus mm som hjälpte vårat lag med barerna. Sedan har det ätits lite här hemma. Och nu känns det jättedumt att bara ge bort en icke hel stor daim till pappa+ någonting mer. Så jag hade tänkt att jag skulle köpa en riktigt fin tröja till han. Typ Ralph Lauren. ?Hoppas banken har öppet imorgon. Har den det? Är det såhär att klara sig ensam?
Räcker det inte edsan med att man tappar sitt fina coctailglas så det går sönder och den vassa delen hamnar på min stackars ot och det slutar aldrig och blöda. Hej jag vill bara pool. fuck
Kommentarer
Trackback